5 arbetspass kvar

som fast anställd. Japp, jag har beslutat mig för att gå i tidig pension eller jag och jag. Det är nog så att kroppen har beslutat att den inte vill ha ett jobb längre. Själv älskar jag mitt jobb men när man känner att orken inte finns då är det dags att kliva av.
Jag kan ju arbeta extra om jag vill och när JAG vill. Ingen kan beordra ut mig utan jag bestämmer själv.

tant-m-rullator

Rik lär jag inte bli men livet är värt så mycket mer än bara pengar. Tror säkert jag får äta mig mätt och att jag har tak över huvudet så det går ingen nöd på mig. Är också helt säker på att jag inte blir sysslolös. Jag har ju mitt ideella engagemang i FMN (Föreningen Mot Narkotika) och det finns att göra där så det räcker och blir över.
Som sagt jag är inte orolig för att bli sysslolös.

image001

5 dagars arbete kvar och denna vecka startar i morgon med tre morgnar på raken sen ledig helg. Hoppas jag orkar för mina leder är rätt så onda just nu men om jag lägger upp jobbet på rätt sätt så ska det nog gå. Man måste ju vara positiv.

tanter_78211682

Ska försöka (märk väl att jag skrev försöka) att komma igång med bloggeriet. Lite vardagsbloggande blandat med en hel del annat. Så får det bli. Ha nu en underbar start på veckan allihopa så ses vi snart igen.

love-from-annica

Hur lyckas en del?

Jag måste bara undra hur en del lyckas…Lyckas med vadå? kanske ni undrar? Jo, att lura försäkringskassan. I dagens läge när FK kräver nya och mer utförligare intyg gång på gång så kan en del ändå, på något sätt, lura till sig en hel del pengar. Man blir ju lite smått förgrymmad.

Själv har jag för ett tag sedan varit sjukskriven pga att jag har haft enorma problem med mina knän. Det är nu konstaterat att det är Artros. Var hemma i hela 3 veckor så det innebär att sista veckan är det FK som avgör om jag varit nog sjuk för att få sjukpenning. Kan även tala om att fylla i ansökan om att få den är inte lätt. För det första så skickas inga blanketter ut längre utan det ska göras via nätet. Det är bara det att har man inte en digital brevlåda (vilket jag skaffat för någon månad sedan) så får man inte veta det. När det gått ett tag och man börjar sakna den så kan man efterlysa den via telefon. Då först skickar de hem blanketten. Sen är det så att för att fylla i den så måste man tex veta när det nya löneavtalet skrevs på och när det började gälla. Vad det har med sjukskrivningen att göra förtäljer inte historien. Det viktigaste är väl att de får rätt inkomstupplysning för den tid man varit sjukskriven. Sen ska man skriva varför JAG anser att jag inte kan utföra mina arbetsuppgifter och beskriva en hel arbetsdag. Det kan ju som sagt var hända en del olika saker när man jobbar med människor, så en dag är inte den andra lik. Nå, nog om detta.

sjuk-ska-jobba

Det är därför jag funderar hur en del kan, år efter år, lura FK och läkare. För de måste ju ha läkarintyg för att kunna vara sjukskrivna eller få det som tidigare kallades sjukpension. Är de så skickliga skådespelare eller har de talets gåva och kan förvränga tankeförmågan på folk? Hur har de bara mage att göra något sådant? Jag skulle aldrig ha samvete till att kanske beröva någon som verkligen, verkligen behöver vara sjukskriven, den chansen.

Det är ju dessa lurendrejare, bluffmakare som gör att de som verkligen är i behov av sjukpenning, men kanske inte har orken att strida för den, är de stora förlorarna. Tänk så många tragiska människoöden det skapar. Man läser om multihandikappade barn som blir fråntagna sina assistenter och föräldrar som inte får vara på sjukhus eller hemma för att vårda sina dödssjuka barn. Vem är det som skapat detta kalla samhälle? Är det vi själva eller ska vi skylla på någon annan? Tål att funderas på!

Nä, sätt dit bluffmakarna och låt de betala tillbaka allt de lurat till sig. Låt de pengarna gå till de som verkligen behöver dem.

Själv hatar jag att vara sjukskriven. Jag älskar verkligen mitt arbete men nu har min kropp sagt stopp. Jag har jobbat sedan jag var 17 år och mest med vård och städ. Typiska, tunga kvinnoarbeten. Detta har nu gjort att jag beslutat för att gå i förtida pension. Detta är endast för att slippa detta med att vara sjukskriven, för skulle jag fortsätta arbeta så skulle det säkert bli så. Jag kan förhoppningsvis hoppa in och jobba lite extra, när JAG känner att jag orkar och vill. Om de vill ha mig förstås.

Med detta säger jag Ciao för denna gång.

kram-fran-annica

Värk, värk och åter värk

Detta med värk är verkligen individuellt. Jag själv anser mig ha ganska hög smärttröskel om man jämför med vissa andra. (Karlar t ex 😉) Smärta är ju så ihållande och inte kommer det något gott ur det heller. Att beskriva hur det gör ont är inte heller det lättaste. Den uppmaningen får man alltid hos läkaren.

fibromyalgi

Ungefär så här känns det i min kropp. Föreställ er en ihållande tandvärk. Ibland ilar det och ibland molvärker det. Så känns det i HELA min kropp. Värst är knän, fotleder och från handleden och upp mot fingrarna. Prover visar inte på reumatism men röntgen säger artrit i käkleden och artros i alla leder de hittills röntgat. Men jag får ingen diagnos.

Själv är jag inne på fibromyalgi. Det känns som så när man läser om det och hur det verkar i kropp och knopp. Fast det vågar man inte säga till läkaren för då idiotförklarat de väl mina tankar. Man blir ju så ini norden trött också. Beror kanske på att man inte sover som man ska.

Ja, men det är ju bara att ta värktabletter är det kanske någon som tänker. Men si så lätt är det inte. Först och främst så har jag aldrig varit speciellt mycket för att äta tabletter. Men nu är jag så nödd och tvungen. Har ju gjort en hjärtoperation och måste nu äta medicin i resten av mitt liv. Den ena av dem är Waran. Den tabletten är inte rolig. En liten blå rackare som ställer till med mycket. Man ska vara försiktig med viss mat och grönsaker (naturligtvis det man gillar allra mest typ jordgubbar osv). Ska man äta någon värktablett så är man ännu mer begränsad. Alvedon och Panodil är de enda sorterna som rekommenderas. Men vad hjälper de när man har så ont så man vet inte om det är värt att ställa sig upp ens. Man kanske kan spara det tills senare. Magen mår ju inget bra heller av att äta alltför många av dem.

Många kommer med välmenande råd. Rör på dig, använd stödstrumpor, gå till läkaren, ät LCHF, gör det och gör så så blir det nog bra, osv..
Jag har faktiskt stödstrumpor även om det gör djävulskt ont att ta på dem. Röra på mig ska jag göra när mina knän tillåter det. Just nu är det inte läge för det. Jag söker med ljus och lykta efter något sätt att åtminstone lindra värken men det får jag nog fortsätta med ett tag till. Jo, värme och sol mår jag så mycket bättre i. Kan då t o m se mina fotleder. Så utlandsresor är en lindring men tyvärr så sätter ju ekonomi och semesterdagar käppar i hjulet. Man kan ju inte fara hur mycket som helst.

Nä, nog klagat för denna gång men ibland känns det bara som om att det blir för mycket av det onda.

Ha nu en riktigt bra dag och ta hand om varandra.

kram-fran-annica

 

”Black Friday” betyder inte samma

sak för alla.

black-friday02

Visst är det trevligt med alla reor och billiga saker men det är många som inte kan eller har möjlighet att shoppa hej vilt. Ekonomin kanske sätter gränsen för vad man kan köpa. Har men det tungt med pengar så prioriteras nog maten i första hand. Dessutom kommer ju snart mellandagsrean och då blir det ett nytt priskrig.

För en del andra innebär Black Friday en dag av katastrof. Om man ska gå på statistiken (vilket jag inte gillar så där jättemycket) så dog förra året över 900 av drogrelaterade orsaker. Mörkertalet är stort. Det innebär att i helgen får ca 6 familjer i Sverige beskedet att deras närstående inte längre finns med i livet pga alkohol/droger. Många närstående har kämpat som tokar i åratal för att på något sätt försökt få hjälp åt de beroende. Även om de inte själva ansett sig behöva det. En del andra kanske inte haft någon kontakt alls på ett bra tag. Hur som helst så är det fruktansvärt tragiskt och betyder att denna Black Friday kommer för alltid att vara fastetsade i deras minne.

En del handlar säker mer än vad de har råd till. De tar lån eller köper på avbetalning och har inte en tanke på att förr eller senare ska allt betalas tillbaka och då med ränta naturligtvis. Kan bli en chock för en del när de inser hur mycket det kostar i slutändan. En del affärer har ju det charmanta erbjudandet ”köp nu, börja betala i februari”. Då har många hunnit glömma bort hur mycket de handlade för.

Usch, nu lät jag verkligen pessimistisk men det jag vill ha fram är ju att alla kanske inte tycker att Black Friday är så trevligt när allt kommer till kritan.

Ha nu en trevlig fortsättning på helgen och tänk er för innan…Behöver jag VERKLIGEN det här?? Ta hand om varandra.

kram-fran-annica

 

 

 

Barnkalas?? Nej tack, jag är upptagen.

alfons_kalas

Så kan det låta när någon bjuder sina kompisar och klasskamrater på kalas. Varför det då? Jo, för att nu för tiden så har inte föräldrarna tid att ordna med kalas utan de hyr in sig på Bowlingen, Leos lekland eller andra ställen. Har man då inte råd att göra på samma sätt så blir det ofta att man tackar nej i stället. För vem vill komma hem till någon som har hembakta kakor och tårta. Där vi ”måste” leka lekar som ”Gömma nyckel”, ”Kurragömma” eller ha fiskdamm. Nä, bevare mig väl, när man kan spela ”Lasergame” och dessutom få hamburgare att äta med en konditoritårta till avslutning.

Jag hade faktiskt förhoppningarna om att klassamhället var på väg att suddas ut men som det är nu så håller vi på att skapa ett nytt fattigSverige. Kraven på vad man ska och inte ska ha blir större och större.
Barnen i 4-års åldern har senaste iPhonen eller Paddan. En del föräldrar har inte ens råd att skicka med frukt till fruktstunden på skolan. Vilket jag tycker att skolan ska hålla med om de vill ha det så. Dessutom ska det vara skidor, skridskor och en massa annat till gympan. För att inte tala om kläderna. Moderiktiga och av rätt märke annars kan du lätt bli retad. En häftig frisyr klippt på salong, gärna med flera färger. Då är man inne.

Alla föräldrar som inte har råd då? Som är ensamstående och har det nog svårt att få det att gå runt. Föräldrar som bor i en alltför liten lägenhet för att de har inte råd med större. Föräldrar som inte har råd att ha ”mysfredag” varje vecka. Föräldrar som i bästa fall ”bara” har råd med en julklapp och då är det oftast något nyttigt och nödvändigt. Vad händer med de barnen? Har de mod och ork att stå emot samhällets krav på vad som är ”rätt”. Med samhälle menar jag oss alla. Vad får de med sig i bagaget? Hur långt orkar de gå?

Trots allt så blir det bra människor av de flesta. De klarar sin skolgång även utan frukt eller senaste mobilen. Kläderna på kroppen fungerade nog faktiskt bättre i skydd mot kyla och isande vindar än de moderiktiga som kompisen hade. Men vi får nog trots allt vara försiktiga i framtiden så att klassklyftorna inte blir större än de redan är. Så tänk er för innan ni säger något nedlåtande om en medmänniska för ni har absolut inte en aning om hur de har det.

Walk a mile in my shoe
before you judge me.

Saying-Good-Bye-