En vit jul för barnens bästa.

Barn med tomte

Nu närmar sig den storhelg som de allra flesta längtar mest efter. De allra flesta ja, men inte alla. Det finns en del som fasar för denna afton som egentligen ska vara fylld av glädje, gemenskap och en massa god mat.

Jag anser att julen är barnens egna helg. Den ska INTE vara en helg av fasa, ledsamhet, fylla och bråk. En dag, en enda dag kan väl vi vuxna avhålla oss från alkohol. Speciellt om man vet med sig att det blir mycket bråk när man dricker. Varför måste en del vuxna alltid bara ”Ta en öl eller snaps till maten”. En del startar dessutom med ”lite” starkvinsglögg så de ska komma i julstämning.

Snacka om att lura sig själv för barnen lurar de inte. De vet i maggropen vad som ska hända. Kanske, hoppas de att åtminstone middagen blir serverad denna jul. De hoppas att de inte ska behöva ringa polisen efter hjälp när bråken eskalerar. De hoppas att de ska slippa stänga in sig i sitt rum för att inte vara i vägen när saker och ting yr runt. Hur ska de göra för att slippa alla hotfulla, kränkande och skrikiga ord? Det är nog nästan omöjligt.

Så låt oss alla fira en vit jul. En jul utan alkohol men med härlig nysnö. En jul utan bråk och fylla. Då har vi uppfyllt många barns enda önskan. En lugn och trevlig jul.

Saying-Good-Bye-

Dröm en dröm eller?

drömmar

Härom dagen så läste jag om en mamma som drömt om sin döda dotter. Allt hade varit så verkligt tyckte hon. Min första tanke var ”lyckos henne” eftersom jag INTE har haft en enda dröm, på snart 4 år, om min döde son. En enda gång så drömde jag att jag satt på en buss och då skymtade han fram bakom en annan passagerare, blixtsnabbt, men försvann lika fort.

Sen kom tankarna. Skulle jag vilja drömma om honom? Tänk om jag fick möta honom som den drogberoende sonen, dvs en helt annan person än den som inte drogade. Det skulle jag inte vilja. Skulle jag vilja möta honom som den älskade, kärleksfulla, full  av liv, härliga unge man han var utan droger? Risken är väl att man då skulle få en ännu starkare längtan efter honom än man har men samtidigt…Åh, vad det skulle vara värt det!!

Vi kanske kunde ta våran fototur som vi aldrig hann med, men som vi planerade. Kanske kunde vi bara spatsera i drömmen och prata. Höra hur han har det nu för tiden. Om han mår bra och slipper sin ångest. Om han kanske till slut förstått hur unik och älskad han var. Höra om det är han som är och pillar på våran spis.

Det hade varit toppen men tyvärr så bestämmer man ju inte över sina drömmar. Men kanske någon gång…..

Och precis nu spelade de denna låt på radion. En låt som jag lyssnade på mycket när Petter gått bort. Ödet eller??

Saying-Good-Bye-

Rysk roulett med livet som insats.

Jag blev så fruktansvärd upprörd igår över en kommentar på ett inlägg på Facebook så jag måste skriva av mig lite frustration.
Det var en tjej som satt in denna bild:

connor

Tryck på bilden så länkas du till Daily Mails artikel om Connor.

Den föreställer 19-årige Connor Eckhardt som föll i koma och blev hjärndöd efter att ha prövat Spice för första gången. Efter 4 dagar så tog man vara på de organ som gick att transplantera och därefter stängdes respiratorn av. En mycket tragisk händelse som familjen vill ska berättas för att, kanske andra ungdomar ska tänka sig för innan de prövar att röka Spice.

På inlägget var det en man som kommenterat så här:
”Rätt åt honom. Är man så dum att man provar droger förtjänar man att dö (å ingen medkänsla till dom anhöriga)”.
Precis så skrev han. På sin profilbild sitter han och håller ett litet barn i famnen. Om han är så gammal som han ser ut så måste det vara ett barnbarn.
Undrar hur han hade reagerat om det gällt hans barn eller barnbarn och någon slängt dom orden i hans ansikte. Nog tror jag att han hade blivit rätt förbannad.

Tycker att uttalandet är ganska empatilöst. Tänk om man skulle tänka så om allt som man vet är farligt.
Någon som omkommer i en bilolycka…Han får skylla sig själv för han visste ju att det är jättefarligt…osv
Det finns ju hur mycket som helst som vi vet är farligt och ändå gör vi det. Vi kalkylerar med riskerna och tror ju att INTE DRABBAR DET OSS. Nu drabbar det en del och Connor fick betala det högsta priset av alla. Han anhöriga ska nu leva sina liv utan Connor pga att han tog ett felaktigt beslut. Jag tycker det är oerhört tragiskt och lider verkligen med de anhöriga.

Någonstans så hoppas jag ju, att han som skrev detta gjorde det bara för att på något sätt få igång en diskussion. För jag kan inte tro att någon är så känslokall och empatilös. Ett missbruk kan dessutom drabba vilken familj som helst. Ingen är vaccinerad mot missbruket. Adel, präster, borgare eller bönder, har absolut ingen betydelse.

Det är bara bra om vi sprider Connors historia vidare så att den når många, många fler. Kanske någon får en tankeställare och tar ett annat beslut än vad som var tänk i början och kanske kan en familj glädjas åt livet i stället för att begråta döden.

R I P Connor

Att ha rätt att få vara den man är….Oavsett!!!

766843y1ptmXAkbM414f0GvCZai5lV5atvK9T623LsRD0bUvl3azxEsA4CTB__WduHZu9LI2KWzwavl5hMOQ

Läste ett inlägg på Vardagligheter, trivialiteter, alldagligheter, livligheten som gör att jag blir så ledsen, upprörd och förbannad.
Hur kan man som förälder helt plötsligt anse att ett av barnen är en snusk och ”inte passar in”. IN I VAD?? I omvärldens tyckande och tänkande om vad som är rätt eller fel! Vem ger någon rätten att bedöma om vad som är ”rätt” eller ”fel”?? Är det fel att älska?? Kärleken är väl det enda vi alla har, där vi känner lika OAVSETT vem som är mottagaren. Äkta kärlek gör ingen illa.

Jag skulle ALDRIG någonsin välja bort ett av mina barn bara för att de älskar någon av samma kön. Jag menar, barnet är ju precis densamma som det var dagen innan man får veta. Vad är det som gör att en del föräldrar gör så? Är de rädd för vad omvärlden ska säga eller är de oroliga för framtiden? De kanske aldrig blir far- eller morföräldrar….och vad har det för betydelse? Huvudsaken är väl ändå att ens barn är lycklig och får leva livet som det vill. Och vem vet…De kanske blir far- eller morföräldrar ändå. Kanske inte på det sätt de tänkt men likväl blir det barnbarn,

Så föräldrar…Håll huvudet högt och var stolta över era barn…OAVSETT vem det älskar.

En mycket STOLT mamma till 3 underbara pojkar.

Praliner kan smaka sött men lämna en bitter eftersmak

Den stora ”nyheten” igår var att Marabou byter ut två praliner i sin Aladdinask.
Länk till expressens artikel
Hur kan man sätta så stort fokus på ynka två praliner och påstå att det ska förstöra julen för många?
Jag tror att det finns många som får förstörd jul av många orsaker.

Det finns barn och vuxna som fasar för julafton.
Mamma, pappa  eller make, maka, kanske super sig fulla…..igen.
Slocknar innan 15:00 när Kalle & Company ska visas.
Det blir ingen julmat denna gång heller.
Pengarna gick till sprit istället.

Barnen hittar förhoppningsvis något ätbart att rafsa i sig.
En mamma försöker desperat att göra en mysig julafton för barnen.
Barnen håller tummarna för att det inte ska börja bråkas och slåss.
Det där med julklappar är bara att glömma.
Men det gör inget om deras högsta önskan slår in….

En julafton i lugn och ro med lite god julmat.
En anhörig som INTE är full utan sitter med och ser Kalle.

Dessa anhöriga kan man göra något för.
Alltid är det någon som ser och vet.
Hoppas verkligen att den personen gör något för att hjälpa.
Men vad säger en del. Det vet man om man känner dem.
Köp en julklapp och gå dit med eller bär dit lite julmat.
Bjud hem dem till lite lugn och ro.
Vad man gör är upp till var och en.

Huvudsaken är att man GÖR NÅGOT..

Sen tycker jag att man kan göra STORA nyheter av andra saker än att två praliner ska försvinna ur Aladdinasken.
Det finns viktigare saker.
Jag är rätt säker på att dessa praliner kommer att falla många i smaken i slutändan.

Ha nu en alldeles förträfflig dag alla// Acinna