Att vara kvar eller lämna?

Jag kom att tänka på en sak häromdagen.
Vi fick veta att en kvinna, som vi vet ytligt vem det är, hade gått bort. Enligt rykten i sviter från ett alkoholmissbruk. Då var det någon som berättade att hennes karl hade flyttat ifrån henne för att han orkade inte med missbruket utan tyckte att det gått för långt.

Då slog det mig: Är det stor skillnad på en kvinna och en karl som är medberoende? I mitt tycke så verkar det som om karlen har lättare att dra sig ur ett medberoende. Jag har nämligen hör detta förut.

2016-02-10-2051_56bb94a7ddf2b31c28017660
Vad är det som gör att kvinnorna stannar kvar? Är det vår modersinstinkt eller är vi så övertygade om att vi verkligen kan hjälpa en person med missbruksproblematik? Är det våran övertygelse om att alla ska ha det så bra, så bra? Vara mätta, hela och rena, trygga och lyckliga osv. Ofta är det så att vi vänder verkligen oss ut och in för att försöka hjälpa. Vi sliter ut oss själva i stressen av att inte kunna hjälpa på det sätt vi vill. Dessutom får vi så dåligt samvete om någon vi försöker hjälpa mår dåligt, vilket en missbrukare oftast gör.
När sanningen är den att den enda vi kan förändra är oss själva.

Ser karlarna det på ett annat sätt? Vad är det som gör att de oftast ser klarare när det gäller någon med missbruk? Många tycker de är ego och bara tänker på sig själva. Har de lättare för att släppa känslor eller? Frågan är: Vad är rätt och vad är fel?

Jag personlig tror att det är så individuellt. Alla människor är ju olika (tack gode Gud för det) och därmed blir ju behoven olika. Så om man hjälper någon på ett sätt så är det inte säkert det funkar på nästa, just för att han/hon har andra behov som gör att de klarar av att bli hjälpta. Här gäller det att försöka söka svar och vi kvinnor är kanske lite mer uthärdliga när det gäller att leta och hitta olika alternativ. Vi ger inte upp i första taget utan vi trampar på för att förhoppningsvis hitta hur vi ska kunna lindra och hjälpa.

Vad tror ni? Skulle vara intressant att få veta.

Det var allt för denna gång. Vi ses igen Ciao

kram-fran-annica

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s