Värk, värk och åter värk

Detta med värk är verkligen individuellt. Jag själv anser mig ha ganska hög smärttröskel om man jämför med vissa andra. (Karlar t ex 😉) Smärta är ju så ihållande och inte kommer det något gott ur det heller. Att beskriva hur det gör ont är inte heller det lättaste. Den uppmaningen får man alltid hos läkaren.

fibromyalgi

Ungefär så här känns det i min kropp. Föreställ er en ihållande tandvärk. Ibland ilar det och ibland molvärker det. Så känns det i HELA min kropp. Värst är knän, fotleder och från handleden och upp mot fingrarna. Prover visar inte på reumatism men röntgen säger artrit i käkleden och artros i alla leder de hittills röntgat. Men jag får ingen diagnos.

Själv är jag inne på fibromyalgi. Det känns som så när man läser om det och hur det verkar i kropp och knopp. Fast det vågar man inte säga till läkaren för då idiotförklarat de väl mina tankar. Man blir ju så ini norden trött också. Beror kanske på att man inte sover som man ska.

Ja, men det är ju bara att ta värktabletter är det kanske någon som tänker. Men si så lätt är det inte. Först och främst så har jag aldrig varit speciellt mycket för att äta tabletter. Men nu är jag så nödd och tvungen. Har ju gjort en hjärtoperation och måste nu äta medicin i resten av mitt liv. Den ena av dem är Waran. Den tabletten är inte rolig. En liten blå rackare som ställer till med mycket. Man ska vara försiktig med viss mat och grönsaker (naturligtvis det man gillar allra mest typ jordgubbar osv). Ska man äta någon värktablett så är man ännu mer begränsad. Alvedon och Panodil är de enda sorterna som rekommenderas. Men vad hjälper de när man har så ont så man vet inte om det är värt att ställa sig upp ens. Man kanske kan spara det tills senare. Magen mår ju inget bra heller av att äta alltför många av dem.

Många kommer med välmenande råd. Rör på dig, använd stödstrumpor, gå till läkaren, ät LCHF, gör det och gör så så blir det nog bra, osv..
Jag har faktiskt stödstrumpor även om det gör djävulskt ont att ta på dem. Röra på mig ska jag göra när mina knän tillåter det. Just nu är det inte läge för det. Jag söker med ljus och lykta efter något sätt att åtminstone lindra värken men det får jag nog fortsätta med ett tag till. Jo, värme och sol mår jag så mycket bättre i. Kan då t o m se mina fotleder. Så utlandsresor är en lindring men tyvärr så sätter ju ekonomi och semesterdagar käppar i hjulet. Man kan ju inte fara hur mycket som helst.

Nä, nog klagat för denna gång men ibland känns det bara som om att det blir för mycket av det onda.

Ha nu en riktigt bra dag och ta hand om varandra.

kram-fran-annica