2014 en återblick

Industries_in_2014_Landing_page

 

Nu börjar detta år gå mot sitt slut och ett nytt ska strax ta vid. Hur har detta år varit då? Omtumlande på många sätt. Både bra och dåligt…som ett år ska vara med andra ord. En lagom blandning med övervikt mot det som är bra.

Mitt år började redan på julafton 2013. Det var min första rökfria dag i mitt beslut att nu fick det banne mig vara nog. Jag har kastat bort nog mycket pengar på detta otyg. Tänk om jag vetat att det ändå skulle gå så pass bra, ja då hade jag gjort det för länge, länge sedan. Jag är fortfarande rökfri och har nyss firat årsjubileum minsann.

Efter det så traskade livet vidare med jobb och mitt engagemang i föreningen. Trots att allt var som vanligt så blev jag tröttare och tröttare. Andfåddheten ökade markant och jag tänkte att ”nog var det väl själva den. Nu när man slutat röka dessutom.”
Tyvärr så visade det sig vara allvarligare än jag trott. Min aortaklaff var missformad och hjärtat pumpade inte runt blodet som det skulle. I början på maj gick det inte längre utan jag blev sjukskriven i väntan på operation. Jag kan berätta att det är ingen hit att ha hjärtfel när den bästa sommaren i mannaminne behagade att infinna sig. Jag som älskar sol, värme och sommar fick tillbringa den mestadels inomhus. Det var jobbigt.

Aortic-valve-stenosis

Så här ser mitt hjärtfel ut. Det normala är överst. Dessutom så var två av delarna helt ihopväxt så det såg ut som jag bara hade två ”blad” istället för tre.
Den 1:a augusti så blev jag opererad och fick en mekanisk klaff istället. Den tickar ganska högt och jag har inte vant mig ännu, men det kommer förhoppningsvis. Det blev komplikationer efter op och jag är ännu inte helt kurant men definitivt på bättringsvägen. Man får se det så, att jag lever ju i alla fall vilket jag mest troligt inte gjort utan operationen. Det var i ”elfte timmen” som hjärtkirurgen sa efteråt. Själv så har jag nog inte riktigt förstått och inte velat ta till mig hur sjuk jag egentligen varit. Jag hatar att vara sjuk. Jag som inte ens velat äta alvedon när jag haft huvudvärk, är nu tvingad att äta medicin i resten av mitt liv, vare sig jag vill eller inte. En av dem är Varan. Ett blodförtunnande, så nu har jag en bricka runt halsen där det står att jag äter den, utfall att olyckan skulle vara framme så måste ambulanspersonalen veta detta.
Jag måste få säga att den svenska sjukvården är helt underbar. Vilka änglar som jobbar där. Jag har blivit så väl omhändertagen i allt. En stor eloge till alla.

Mitt i allt detta så fick arbetsgivaren för sig att göra en omorganisation i sin LSS-verksamhet. Den hade startat tre år tidigare men stannade av så alla trodde den lagts på is. Men icke då. Det innebar att jag helt plötsligt blev omplacerad eftersom jag då (tre år tidigare) fått en annan placering men den tjänsten blev det inget av för att de ansåg att behoven helt plötsligt inte fanns. Jag prövade arbeta på en annan gruppbostad men där var de verkligen i behov av hjälp. De klarade inget själva. Det blev mycket lyft och förflyttningar så min kropp orkade inte. Nu blev ju min farhåga att det skulle startas en rehab-utredning och då hade jag med all säkerhet stått utan placering. Men, men jag har trots allt en enorm tur. Arbetsgivaren vill verkligen ha mig kvar och gör allt för att det ska gå vägen. Så nu har vi kommit fram till en lösning som funkar för oss alla. Jag som älskar mitt jobb kunde inte få ett bättre slut på ett väldigt omtumlande år.

Arbete 1

Detta handlade om mig men sen har vi ju allt som händer i den fantastiska värld vi lever i. Både skrämmande och bra saker. Men det tar vi i ett annat inlägg.

Ett riktigt Gott Slut
Saying-Good-Bye-

Julfrid.

Man läser här och där att många har fått julfrid. Nu är de lediga i ett par veckor minst och de kära har börjat anlända för ett julfirande.

julfrid

I vår familj så kommer aldrig julfirandet att bli detsamma, någonsin. Från julen 2011 så fattas en familjemedlem och kommer alltid att göra. Den julkänsla man hade förut vägrar envist att infinna sig. Kan det bero på att det var den ungen som uppskattade julen och ansåg att den var mäktig? Det var superviktigt att traditionerna hölls vid liv för honom. Alla jular skulle vara exakt likadana och inget fick ändras.

Skinkan skulle griljeras kvällen före julafton och granen kläs samma dag. Julaftonsfrukost var choklad med smörgås där pålägget skulle vara gräddost. Den skulle helst intas framför morgonTV där sista avsnittet av kalendern visades (när han var mindre). I samband med det så fick barnen öppna varsin julklapp.

På eftermiddagen så skulle de se Kalle medan jag förberedde maten som skulle ätas direkt efter. Sen blev det julklappsutdelning och umgänge med julgodis, nötter och frukt. Sagan om Karl Bertil Jonsons julafton var bara ett måste.
220px-KarlbertilEfter det så skulle ”våran” Ris a´la Malta göras. Den slukades med god aptit. (Konstigt, att hur mätt man än är så går det alltid ner något gott.) Sen gick kvällen i lugnets tecken. TV:n stod på och vi umgicks med varandra och åt ur den traditionella chokladasken. Det var jul det.

Nu är det mesta ett tvång och måste. Julpyntning, nja..Lite tomtar i bästa fall. Stjärnor och stakar kommer upp mest för att grannarna inte ska tro att vi tillhör något religiöst samfund som inte firar jul. Gubben envisas med julgran, i plast. Tack för det. Någon riktig julstämning vill inte infinna sig.

Jag ser mer fram emot att vi snart går mot ljusare tider och att mörkret ska börja släppa. Som det är nu så blir det aldrig riktigt ljust ute. Hur det än är så vänder det snart. Den 22:a december är den mörkaste dagen men sen ni…
Tänk redan i mars, april börjar man se solen så mycket mer och livsandarna vaknar. Man kan sitta ute, grilla och bara njuta.
Det ni…..Det längtar jag till.

Till vi ses igen

Saying-Good-Bye-

En vit jul för barnens bästa.

Barn med tomte

Nu närmar sig den storhelg som de allra flesta längtar mest efter. De allra flesta ja, men inte alla. Det finns en del som fasar för denna afton som egentligen ska vara fylld av glädje, gemenskap och en massa god mat.

Jag anser att julen är barnens egna helg. Den ska INTE vara en helg av fasa, ledsamhet, fylla och bråk. En dag, en enda dag kan väl vi vuxna avhålla oss från alkohol. Speciellt om man vet med sig att det blir mycket bråk när man dricker. Varför måste en del vuxna alltid bara ”Ta en öl eller snaps till maten”. En del startar dessutom med ”lite” starkvinsglögg så de ska komma i julstämning.

Snacka om att lura sig själv för barnen lurar de inte. De vet i maggropen vad som ska hända. Kanske, hoppas de att åtminstone middagen blir serverad denna jul. De hoppas att de inte ska behöva ringa polisen efter hjälp när bråken eskalerar. De hoppas att de ska slippa stänga in sig i sitt rum för att inte vara i vägen när saker och ting yr runt. Hur ska de göra för att slippa alla hotfulla, kränkande och skrikiga ord? Det är nog nästan omöjligt.

Så låt oss alla fira en vit jul. En jul utan alkohol men med härlig nysnö. En jul utan bråk och fylla. Då har vi uppfyllt många barns enda önskan. En lugn och trevlig jul.

Saying-Good-Bye-

Nykter = skrivkramp

Brain-2

Lars von Trier är nykter och drogfri sen 90 dagar (LÄNK) men fruktar nu att hans artistiska ådra drabbas hårt av detta. Men vilken dj-a inställning (ursäkta språket). Det är väl klart att den gör när man har den tanken.

Tänk istället att ”Nu ska jag visa dem alla”. ”Jag är den där fenomenala regissören som klarar allt, även nykter”. Nä, istället så är det synd om stackaren som aldrig mer kan producera något av värde.

Tänk om alla skulle tänka så. Vilken kulturellt fattig värd vi skulle leva i då. Jag känner till många som är enastående framförare av diverse kulturella inslag och gör det trots att de är nyktra och drogfria. Undrar hur de bär sig åt? Var får de sin härliga inspiration ifrån? De kanske verkligen vågar leva, här och nu och dessutom gör fantastiska saker av sina upplevelser. Diktar, sjunger, skriver musik eller böcker, kanske lite prosa eller som här, en blogg.

Tyvärr så är det ju så, att med den inställningen Lars von Trier har så är han snart tillbaka i missbruket med ”ursäkten” (finns alltid en ursäkt för det är ju INTE deras eget fel) att han måste ju bara producera och göra det bra och det kan han, som sagt, bara göra med någon drog i kroppen. Stackarn….

Hoppas verkligen han hittar ett annat sätt där han kan uttrycka sin talang till fullo. Så han slipper droger och inser att livet är en egen drog i sig som dessutom är väl värd att ta vara på.

Saying-Good-Bye-