Känslan av att vara helt ensam…

Loneliness-Quotes-50

Det är  den känsla man har när man just har upptäckt att ens barn håller på med saker de inte ska. Om då dessutom redan engagerat sig i ett självskadebeteende och trott att det var det största problemet då blir man lite omskakad när sanningen går upp för en.
Man har inte hört någon annan i bekantskapskretsen som pratat om något av det man kämpar med eller mot. I början så berättade jag inte ens för gubben, för man ville skona de andra.
Jag satt och googlade självskadebeteende och missbruk. Jag satt massor av gånger och slog telefonnumret till FMN men vågade inte riktigt, för tänk om jag hade fel. Det kanske inte var så farligt och då kanske jag drog igång något riktigt eländigt. Tänk om jag hade vetat allt jag vet nu, när allt är försent.

Det finns ju hur många anhöriga som helst. Min historia är inte på något sätt unik. Det finns de som har haft eller har det mycket, mycket värre. Men just då så kände jag mig som den ensammaste i hela världen. Tills en dag när jag på affärens parkering stöter på en bekant som har modet att berätta att hon var på väg upp på soc. Hennes son drogade. ”Nä, inte du också” var min spontana kommentar. Det var tack vare henne som jag fick modet att gå med i FMN.

Nu har hon och jag startat upp en kontaktgrupp i våran lilla stad. Nu är det våran tur att ge hopp till andra anhöriga i denna hemska situation så de kanske slipper känna sig som ”ensammast i hela världen”. Jag har dessutom träffat en del som också förlorat sina barn till drogdjävulen. Egentligen har vi inte tid att arbeta (vi gör ju detta på våran fritid) för det är otroligt mycket mer vi skulle kunna göra om bara tid fanns. Nu är jag och min vän inte bangen när det gäller att synas utåt men annars så är det absolut tysthetslöfte som gäller. Alla ska våga berätta om sig och sitt utan att det kommer ut på stan.

Som ni förstår så har känslan av att man var ensam försvunnit. Man hade ju hoppats att det inte skulle vara så många som drabbats som det vi gjort. Vi hoppas att vi åtminstone kan hjälpa någon annan anhörig i deras kamp mot missbruket.

Hälsningar från ett soligt men kallt norr//Acinna

En tanke på “Känslan av att vara helt ensam…

  1. Tack för att du delar detta.
    Jag tänker osökt på min äldre syster och hennes skam, för att jag for så illa, och för allt jag gjorde och hann ställa till med. Hennes skam och ångest hade hon ingenstans att göra av, utan bar själv omkring på det utan någon som hest ”ventil” och någon att prata med!
    Du och ni gör ett jäkligt viktigt jobb! Glöm aldrig det! Och jag tror att ni hjälper fler därute, med samtal, artiklar och öppenhet, än vad ni själva vet om!
    Kram på dig, modiga du!
    / Janne

    Gilla

Lämna ett svar till jannearthur Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s