Vilomah

Vilomah

Jag hade inte en aning om att det fanns ett speciellt namn för en förälder som mist sitt barn. På något sätt så känns det riktigt bra. Man kan säga ett enda ord ”Vilomah” och hoppas att andra förstår.
Förstår…Ja, det gör endast föräldrar som är i samma sits och har tappat ett barn.
De andra kan bara föreställa sig men de har inte en blekaste aning om hur det verkligen är.

De har inte en aning om hur det känns att få hjärtat totalt sönderslitet.
De har inte en aning om hur länge (olika från person till person) det tar innan det börjar läka och bli ett ärr.
Ett ärr som blir kvar för resten av livet och ömmar riktigt ordentligt ibland.

De dagar tårarna bara ligger och väntar på att få komma ut.
De dagar man gråter för ingenting, en låt som påminner, något sorgligt på TV, en tanke, ett minne…
Ja, den dagen svämmar det över och går inte att hejda för att nästa dag kännas hyfsat.

Längtan kommer man aldrig över.
Längtan efter att få krama igen.
Längtan efter att få höra dina tankar och funderingar.
Längtan efter att känna din lukt.
Längtan efter att du ska fixa och ordna med min dator.
Längtan efter att du bara ska finnas här hos mig.
Längtan efter att få höra dig sjunga.
Längtan efter att få träffa dig.
En enorm längtan efter dig, min älskade unge.

Until next time/din Vilomah

En tanke på “Vilomah

Lämna ett svar till Lisbeth Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s