Hej Droger! Beroende heter jag

piller

Hej droger! Beroende heter jag.

Jag vänder upp och ned på de flesta hem, river sönder alla familjeband, tar barnen ifrån er och det är bara början.

Jag kostar mycket mer än diamanter, mer än guld, och sorgen som följer mig är ett skådespel.
Om du behöver mig, kom ihåg att jag är lätt att hitta.
Jag är överallt runt omkring dig.
Jag finns i skolor, föreningar, på arbetsplatser med mera.
Överallt. Jag bor hos de rika. Jag bor hos de fattiga.
Jag bor överallt runt om i världen.
Jag bor längre ned på gatan och är kanske din granne!

Min makt är övernaturlig. Prova, så ska du få se.
Och om du provar mig kommer du förmodligen aldrig att släppa mig.
Prova mig en gång och jag kanske släpper dig. Prova mig fler gånger och din själ blir förmodligen min.
När jag styr dig får jag dig till att stjäla och ljuga och jag får dig att göra vad som helst för att bli ”hög”!
Jag kommer att få dig kriminell och bara för att känna min närvaro kommer det vara värt det då jag finns i din kropp!
Du kommer att ljuga för anhöriga, nära och kära och framför allt för dig själv.
När du ser tårarna som följer borde du känna sorg och smärta.

Men med mig glömmer du!

Du glömmer din uppfostran och du glömmer ditt samvete!
Jag kommer att lära dig min värld och jag kommer att bli ditt nya samvete!

Jag tar barn från föräldrar, föräldrar från barn.
Jag kommer få dig att glömma din tro och skrämma iväg dina vänner.
Jag kommer att ta allt ifrån dig; ditt vackra utseende, din stolthet och jag kommer alltid att vara med dig, alltid vid din sida! Du kommer att ge mig allt du har kvar, ditt hem, dina pengar, du kommer att ge mig ditt liv. Du och jag blir ett!
Och om du hör röster skrika i ditt huvud så är det bara jag.
Om du ser syner eller skakar okontrollerat så är det jag som är hos dig, din följeslagare!
Det är min gåva till dig och sedan är det försent.
Du är underkastad mitt begär och vi kommer aldrig att skiljas, vi är ju ”ett”, men nu är du min!
Det var du som kom till mig och jag kan ge dig och dina kära mer sorg, mer smärta än de flesta av oss skulle klara av.

Författare okänd.

Brev till min änglason

himmelska tårar

Detta brev skrev jag till dig den 23/1 2011. Vi hade hämtat dig på MoB:en (Missbruks- och Beroendeenheten)
där du varit från måndag till fredag för avgiftning.
Du var som vanligt snabb på att förklara för oss hur du nu skulle stå emot när suget kom.
De hade ju gett dig ”verktygen”, som du sa.
Detta var alltså 2 veckor före det du hittades död.
Då ansågs du inte tillräckligt nergången för att de skulle sätta ett LVM
( lagen om vård av missbrukare i vissa fall ) på dig.
Här kommer brevet jag skrev då:

23/1 -11
Dagen efter, förmodligen inte den sista svängen på avgiftningen.
Hoppas du åtminstone klarar denna helg som drogfri.
Hör på dig att du på något sätt försöker intala dig själv och alla andra att detta fixar du.
Men tyvärr så är du en DROGMISSBRUKARE, KNARKARE av stora mått.
Det värsta är att du själv INTE inser detta.
Du, som påstår att du är så rädd för ”knarkare”, att du inte vill in på behandlingshem tack vare det
( kanske bara en ursäkt för att slippa ) är precis likadan.

Dessutom tror du inte att det syns på dig, men det gör det.
Din gångstil har ändrats, ditt utseende har ändrats.
Hela din identitet är annorlunda.
Borta är min Petter, som du var tidigare.
Kramgo, kunde inte ljuga för mig och väldigt mån om dina kompisar som inte alltid hade det så lätt.
Nu ljuger du hej friskt för allt och alla men inte minst för dig själv.

Det värsta med allt detta är att jag vet inte hur jag ska göra eller bete mig,
för att på något sätt hjälpa dig ifrån din ”kärlek” till drogerna.
Just nu är det din allra största kärlek.

Du vill vara som ” alla andra ” men med ditt beroende så hamnar du långt ifrån.
Som ”alla andra” blir du den dagen du verkligen vill ta emot all den hjälp som erbjuds.
Inte för att djävlas ( ditt eget ord ) med dig utan för att alla är verkligen måna om att hjälpa.

Först och främst måste du acceptera vem DU är.
Med fel och brister men med så mycket som är bra.
DU är unik. INGEN är som du.
Du måste försöka att tycka om dig själv, precis som du är.

Du pratar mycket om din ångest så då måste du förstå
hur jag har det med min.
Fjärilarna i magen slutar ALDRIG att fladdra.
De fladdrar mer eller mindre, men oftast så mycket att man tror att
vingarna ska ramla av.
Detta har resulterat i en kass mage med värk och illamående.
Ibland är det svårt att äta pga detta.

Ångesten när mobilen ringer och man ser att det är från skyddat nummer.
Man ber en bön om att det är du från något ställe där du hamnat
och inte en främmande röst som talar om att du är döende,
eller i värsta fall död.
Hitintills har jag haft tur.

Ångesten över att inte veta var du är,
vad du gör osv, den måste jag försöka lära mig att leva med.

Ångesten över att INTE VETA HUR jag ska handla eller agera för att hjälpa, så det blir rätt.
Helst av allt skulle jag vilja ruska om dig ordentligt, men vet ju att det inte hjälper.

Ångesten över att inte kunna lita på dig och på det du säger.

Ångesten över att du har ångest och skadar dig själv.

Längre än så kom jag inte.
Detta brev är skrivet i fullständigt vanmakt och frustration.
Jag hörde på honom att han hade INTE tagit åt sig ett endaste dugg av vad som sagts på MoB:en.
Skräcken för vad som kunde hända om han fortsatte med sitt missbruk, var fruktansvärd.
Det kändes som om man gick i dödens väntrum. Hemskt…

Jag hade tänk fortsätta med brevet senare och sedan ge det till honom.
Nu blev det inte så.

Onsdagen den 8/2 på morgonen, hittades han, död av en överdos, i sin lägenhet.

Alltid saknad/aldrig glömd
Kram